östersund
Sitter vid datorn, less på plugg efter att ha pluggat i stort sett heeeela dagen och funderar över mitt val. Har jag valt rätt? Kollar på bilden hemifrån och tänker på hur det är där hemma, vore väldigt kul att vara hemma just nu. Men samtidigt tänker jag att man måste ju gå vidare i livet. Jag kan inte bo hemma hos mamma och pappa hela livet, umgås med samma människor och jobba på Subway, det är inget liv. Så det blev nog rätt i alla fall..
En gång, vid studenttider år 2008 sa en (klok?) person:
"jag kommer flytta till Norge, du till Östersund, vi kommer tappa kontakten, så är det bara"
och sjävklart så blir det så om man tänker så, vill man inte mer så kommer man inte längre. Sånt är livet.
Men nu orkar jag inte sitta här och tycka att allt suger för att man inte har någon kontakt med dom som man trodde var ens kamrater. Jag har trots allt en pojkvän som väntar på att jag också ska komma och lägga mig, det är mer än vissa har.
Puss o kram
Kände att jag var tvungen att kommentera det här inlägget. Jag brukade tänka att det viktigaste med riktiga vänner är inte hur ofta man pratar utan vad man pratar om när man väl ses. Nej men sa en god vän, det viktigaste är väl inte vad man säger till varandra utan hur det känns när man ses. Så nu vet jag inte. Men det är svårt att hålla kontakten. Och man måste vilja. Jag är nog den som för ofta säger: vi förlorar kontakten, så är det bara.
Förresten så var det ett modigt inlägg du skrev tycker jag, det var sådana inlägg jag menade att det är svårt att skriva om många man känner läser bloggen. Jag blir så less på alla som skriver om hur bra allting är bara för att hålla uppe något slags sken av att vara den perfekta människan. Ofelbar. Så har jag förlorat vänner, genom försök att hålla uppe en fasad för att övertyga andra om att man gjort rätt val. Nu syftade jag inte främst på mig själv även om jag för ofta gjort detta. Så lätt att fastna i det spåret. Om jag hade en blogg är jag rädd för att den skulle bli sådan och det är det värsta jag vet så jag bloggar inte. Inte än. Men idag tänkte jag att jag skulle vilja ha en blogg. Det var var när du sa att ni funderade på att komma hit på Valborg. För då blev jag så genuint lycklig att jag ville uttrycka det någonstans. Det vore enormt roligt och trevligt. Vår i Uppsala med mina favoritmänniskor. Hoppas hoppas hoppas.
En sak till: den bästa studenten-kommentaren hörde jag i kön på Gina dagen efter studenten här för jag tror två år sedan:
"Igår var det ju kul liksom, men idag. Nu är jag bakfull och arbetslös!"
